Sticka utan stickor

Det finns flera sätt att sticka utan stickor men här är det helt redskapslöst - du använder bara dina egna fingrar. Fingerstickning alltså. Lägg upp genom att snurra garnet runt ett finger i taget. Börja med pekfingret. När det ligger en slinga om varje finger och tråden befinner sig vid lillfingret lägger du garnet över fingrarna, tar upp lillfingerögglan och hämtar upp garnet genom den och lägger den nya öglan över fingret. Så kör du på, finger för finger, fram och tillbaka. Bara fyra maskor. Precis som att påta men större. Längden, som växer fram på baksidan av handen, blir inget rör. Däremot böjer längderna ihop sig i kanterna och kan sättas ihop till ett halsband för frusna eller en halsvärmare.
Jag har använt Järbos naturgarn nr 1, 70% ull och 30% soya. Det är oregelbundet och mycket mjukt. I mitt tycke är det inte så vettigt att sticka något avancerat med. Men fingerstickning går jättebra.

Sticka med lust

"Jag är redigt trött på alla "fintanter" som går omkring och sprider ut att allt är så svårt hela tiden. Alla kan lära sig tvåändssticka precis lika mycket som alla kan lära sig att sjunga eller steka pannkakor. Sen är det inte säkert att alla fastnar för tekniken men det är ju en helt annan femma."

Citatet är från Dödergöks läsvärda blogg och handlar om tvåändsstickning. Och nog är det sant att man kan få stickning att framstå som så svårt att det inte är lönt att försöka. I alla fall tycks det bidra till att många som stickar, ängsligt håller beskrivningen i ett kramaktigt grepp och inte vågar göra något eget. Det är jättesynd!

Om man ska göra något som passar den egna kroppen så måste man sticka provlappar och mäta sig själv och förstås lappen. Och det gäller även om man har en beskrivning. Bystmåttet är kanske det allra viktigaste för en tröja. handflatans mått ovanför tummen för en vante osv. Tråkigt att sticka provlappar och slöseri med garn? Nej och nej! Det är under stickningen av provlappen som det surrar i hjärnan och nya idéer föds. För det mesta repar jag upp och börjar om flera gånger för att något spännande dykt upp i stickhjärnan. Sedan tar jag fram papper och penna och ritar upp en modell jag vill ha och mäter på korsan och tvärsan. Jag tycker också att det går utmärkt att sticka efter symönster, som man vet passar.

Jag gör massor av fel, men en del bryr jag mig inte om. Andra är så påtagliga att jag måste repa upp. Jag börjar bli ganska bra på att sticka så det passar - och behålla skaparglädjen. Tackochlov har stickningen avdramatiserats och allt behöver inte vara perfekt. Hur ofta är köpstickat så bra? Sällan. Tråkiga syntetiska garner, oformligt och svårt att tvätta. Tro mig, du gör det bättre själv. Och har roligt under tiden. Döm i alla fall inte ut det som svårt förrän du provat - och provat igen!

Färdigt!

Gräddat, eller avbakat som Martin säger, och bara ljuvligt gott! Visserligen jäste det inte så mycket som jag trodde. Bör nog göra lite tjockare baguetter från början - men så gott! Rejäl skorpa, fin sälta och seg struktur. Smaken är så genuin att man känner en ordentlig fläkt av gamla brödtraditioner. I morgon blir det rejäl lördagsfrukost med te och surdegsmackor i stället för den gamla gröten. Myspys.

Surdegsbröd på G

Just nu ligger mitt livs första riktiga surdegsbak på jäsning. Det är baguetterna från Martin Johanssons bok Surdegsbröd. Jag började för sex dagar sedan med att ställa en surdegsgrund. I går kväll var det full fart på den och då satte jag jag själva surdegen som bubblade friskt i morse. Då började själva tillredningen av degen. Sedan har den jäst (utan en gnutta jäst) i oljepenslad plastlåda med lock. Blivit ihopvikt några gånger. Rullad till sex runda bullar på Martins vis (finns illustrerat i boken) och sedan utrullade till baguetter, som nu jäser ihophållna av handdukar under bakplåtspapper. Där är jag nu... Inget hafsjobb.
Återkommer när bröden är klara.
Du läser väl Martin Johanssons fantastiska blogg?

Sista bruschettan

I dag äter vi årets sista bruschetta med vår egen tomat, Ananas Noir. Uppskuren är den strålande vacker: rosa, grön, röd, gul... Det är en bifftomat som rekommenderas. Plantan kan bära otroligt stora bjässar. En av dem vägde nästan ett kilo!

Med färg från aronia

Så blev det. Till vänster mullbärssilke, i mitten finull, till höger BFL (Blue Faced Leicester). Inte den sprakande kulör som jag väntat mig men lite intressant. Efter att jag silat av bären tillsatte jag lite vinäger, likaså i sista sköljvattnet.

Fallen naked virgins

Alla tidlösorna har ramlar omkull, både de rosa och de vita, och kommer inte att resa sig igen. Ett par frostknuffar och de ligger där, framstupa. Gräset är grönt men himlen är grå och hösten är inte på sitt bästa humör. Drar mig för att dra på bubbelplasten i växthuset.

Ullgarn i soppan

När jag i alla fall gör aronialikör så tänkte jag prova att färg garn med aroniabär. Har kokat dem i ca en halv timme, silat av, lagt i garnet. Och just nu svalnar hela soppan. Återkommer med det färdigfärgade garnet så får vi se hur det blir. Aronian har så stark färg men om det biter på ull vet jag inte. Än...

Likör & bärfis

Frosten har gjort aroniabären sin kur och nu har jag plockat dem för att göra likör. Mitt recept består av ca två liter bär och en 75:a renat (måste vara okryddat brännvin). Det är allt till att börja med. Jo, man kan strimla i lite tunna skalskivor från lime eller citron efter någon vecka för att få mer syra.

Efter cirka 1,5 månader silas saften av och man tillsätter en sockerlag på en liter vatten och 5 dl socker - mindre om man inte vill ha så söt likör. En del lägger i en bit vaniljstång i sockerlagen men det har jag inte provat. Koka upp lagen, låt svalna och blanda med bärsaften. Häll upp på flaskor och låt stå minst en månad. Blir bara bättre och bättre.

Aronialikören blir underbart vacker med gnistrande svartröd färg. Och nog tror jag att det är kvar en hel del av antioxidanterna som bären kryllar av.


En kamrat följde med bären in, en skinnbagge. Eller bärfis, den luktade så i alla fall. Fantastisk ryggtavla, som jag plötslig kände en oemotståndlig lust att brodera på en stickning.

Bröllopsdag

Meny:
Honungsstänkt grillad getost på salladsbädd.
Fiskarhustruns musselsoppa (min beställning).
Vit chokladmousse (köpt på Edsbacka Bistro).
Och så champagne förstås.
Maken fixade middagen och förrätten, bilden här intill, var helt enkelt fantastiskt god. Ja, det andra också.

Honungsstänkt getost
Ta ut en rund brödskiva med mått eller skär för hand. Stek i smör.
Skär getosten i ca 2 cm tjocka skivor, stänk över honung och grilla i ugn tills den fått färg. Gör en sallad och klicka över fransk senapsdressing. Lägg på brödet och därefter osten.
Klart!
Super, super.

Från Falklandsöarna

Falklandsull med namnet "Solnedgång" - passande som alltid - kom i månadsklubbens paket från Spinspiration. Eftersom jag vill behålla färgerna så tydliga som möjligt har jag inte tvinnat garnet. Gillar förresten att sticka med otvinnat garn när det är mjukt och skönt och håller ihop. Det gör det här. Falklandsfarmarna tar nu in mer merino i sina fårblodslinjer så ullen kommer nog att bli ännu mjukare. Men jag tycker att den är bra som den är. Sedan är det skönt att veta att man på grund av sitt klimat inte behöver doppa fårstackarna i diverse kemikaliejox.

Rutor, rutor, rutor...

Just nu är jag inne i en rutig period. Det är schysst att testa färger och olika former men inte så kul att göra många likadana. Mitt problem...