Sticka med lust

"Jag är redigt trött på alla "fintanter" som går omkring och sprider ut att allt är så svårt hela tiden. Alla kan lära sig tvåändssticka precis lika mycket som alla kan lära sig att sjunga eller steka pannkakor. Sen är det inte säkert att alla fastnar för tekniken men det är ju en helt annan femma."

Citatet är från Dödergöks läsvärda blogg och handlar om tvåändsstickning. Och nog är det sant att man kan få stickning att framstå som så svårt att det inte är lönt att försöka. I alla fall tycks det bidra till att många som stickar, ängsligt håller beskrivningen i ett kramaktigt grepp och inte vågar göra något eget. Det är jättesynd!

Om man ska göra något som passar den egna kroppen så måste man sticka provlappar och mäta sig själv och förstås lappen. Och det gäller även om man har en beskrivning. Bystmåttet är kanske det allra viktigaste för en tröja. handflatans mått ovanför tummen för en vante osv. Tråkigt att sticka provlappar och slöseri med garn? Nej och nej! Det är under stickningen av provlappen som det surrar i hjärnan och nya idéer föds. För det mesta repar jag upp och börjar om flera gånger för att något spännande dykt upp i stickhjärnan. Sedan tar jag fram papper och penna och ritar upp en modell jag vill ha och mäter på korsan och tvärsan. Jag tycker också att det går utmärkt att sticka efter symönster, som man vet passar.

Jag gör massor av fel, men en del bryr jag mig inte om. Andra är så påtagliga att jag måste repa upp. Jag börjar bli ganska bra på att sticka så det passar - och behålla skaparglädjen. Tackochlov har stickningen avdramatiserats och allt behöver inte vara perfekt. Hur ofta är köpstickat så bra? Sällan. Tråkiga syntetiska garner, oformligt och svårt att tvätta. Tro mig, du gör det bättre själv. Och har roligt under tiden. Döm i alla fall inte ut det som svårt förrän du provat - och provat igen!