GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!

Virkat till hyacinten!

Den här gissningstävlingen var nog lite svår. Inget rätt! Själv tyckte jag att det var enkelt eftersom jag har virkat sådana här krukor, påsar, i flera år till mina egna hyacinter och till de jag ger bort. Jag sätter en plastpåse om plastkrukan så att löken kan få vatten. Det är ett enkelt sätt att dölja det fula.
Eftersom ingen svarat rätt bestämmer jag självsvåldigt att den som svarat först får garnhärvorna. Det var "Skruttfia". Maila mig din adress så kommer garnet på posten.

Tävling: sista ledtråden

Denna julblomma är den vanligaste av alla och säljs i miljontals just nu.

Det börjar komma in mailgissningar men jag kan avslöja att ännu har ingen gissat rätt. Fortsätt!
Om flera gissar på samma användning för "saken" så lottar jag och delar ut ett tröstpris.

Tävling: ledtråd nr 5

"Saken" är avsedd för en av julens blommor.

Vill du hålla din gissning hemlig för andra kan du maila på den här adressen.

Tävling: ledtråd nr 4

För passformen behöver "saken" ett hålvarv och en snodd.

Tävling: ledstråd nr 3

"Saken" är avsedd att dölja något...

Tävling: ledtråd nr 2

Trots att "saken" inte är särskilt stor går det åt nästan 50 gr Alaska plus lite dekorgarn. Men man kan använda vilket stadigt garn som helst. I det här fallet virkade jag med Perl-inox nr 7.

Tävling: ledtråd nr 1

"Saken" är tillverkad för en speciell funktion och är min egen idé från början.
Gissa på! Du får gissa flera gånger om du vill.

TÄVLING!

Gissa vad jag virkar och vinn 3 härvor (50 g/styck) Araucanias handfärgade super fine alpacka!

Vill du vara med länkar du till den här bloggen och skriver det i en kommentar tillsammans med gissningen. Tävlingen avslutas på julafton klockan 12:00 och den som gissat rätt först - eller kommit närmast - får garnet. Då visar jag också det färdiga resultatet. Kom igen - det är ingen mössa!


VINST!

Skål kungen!

Snart dukar vi till Nobelmiddag framför TV:n och tar en slurk champagne tillsammans med kungen.
Varm getost med honung till förrätt. Oxfilé med råstekt potatis som varmrätt. Och sist tiramisu. Men vi klarar inte av att äta i takt med nobellarna, där är det för släpigt!

Trendfärg 2010

Pantone, världsauktoriteten för färger, menar att nästa års färgtrend är turkos. Det är inte bara ett påhitt utan man gör djuplodande undersökningar. Jag blir glad av att se den - en favoritfärg. Så nu äntligen ska jag nog måla matsalen i, ja-just-det, turkos och köpa mer garn och ull i turkos. Den röda ramen har jag lagt till. Jag tycker att rött till turkos är en riktig stjärnsmäll, inte alls dumt att använda i stickningen.

Pulsvärmare

Kände att jag behövde en liten kick i decembermörkret och stickade snabbt ett par enkla pulsvärmare på min lika enkla stickmaskin Silver Reed LK-150. De ribbade kanterna stickades för hand. Jag gillar inte falsk ribb. Duttarna är gjorda för hand i maskinen.
Garnet har jag spunnit av Spinspirations underbara falklandsull i färgblandningen 'Electric'. Mjukt och skönt. Duttarna är också av handspunnet garn, en blandning av kungsblå merino och vit tencel och just det lysande vita får duttarna att lysa. Tecel är en produkt av trä hur det nu går till... Men den har likheter med silke och är urstarkt.

Fast är det så viktigt...

...att sticka fort? Det tycker inte jag. Det finns ett samma slags mysighet i att sticka långsamt som att läsa långsamt och suga i sig allt. Slow food, slow knitting, slow living...

Tycker du att du stickar fort?

SUCK!

Gillas!

Morning där ute!
Jag lägger ut en länk till Ulltopias senaste inlägg som jag tycker om. Det handlar om att skapa från grunden, att börja med att spinna det garn man vill ha. Själv satt jag i går och totade ihop lite "haiku-garn". Det ska vara 60% mohair och 40 procent silke. Medger att det vara ganska svårt att blanda så att ull och silke blir ett, men det går efter lite träning ganska hyggligt. Meningen är att det som stickas ska tovas och då använder man sig av speciella effekter eftersom ull krymper men inte silke. Hoppas kunna visa något framöver.

Färger från en bild

Att ta ut färger från en vacker bild tycker jag är roligt. Då gör jag så här:
Lägger upp bilden i ett bildbehandlingsprogram och "suddar" den genom blur-funktionen för att nyanserna ska bli färre. Sedan markeras de färger jag tycker ser bra ut med en ring och tar ett färgprov i varje ring. Färgen för jag sedan över till ett nytt dokument.


Jag har dämpat färgerna 25 procent för att de inte ska bli så skarpa. Från luktärterna fick jag då fram en färgskala i pastell. Sedan är det bara att jaga garn!

Så här kan du naturligtvis också göra direkt från en tidningsbild. Ringa in kulörer du gillar och ta med hela bilden till garnaffären. På plats kan du modifiera färgstyrkan så att den stämmer överens mellan färgerna. Om du ska sticka randigt kan du välja många färger. Men ska det bli mönstrat blir det jobbigare ju fler färger du har.

Nytt försök med surdegsbröd

Nu körde jag om Martins (Pain de Martin) recept på baguette, ökade med lite vatten och lät hela degklumpen jäsa i kylskåp över natten. Det var en skön syn som mötte på morgonen. Degen var på väg att knuffa av locket på platslådan!
Jag välte bara ut den och, skar i fem bitar, vek dem en gång och körde in alltsammans på den varma plåten.
Det blev toppenbra. Och gott!

Karamellfärgat

Otvinnad massam-ull färgad i röd karamellfärg.
Jag virade ulltopsen till ett nystan och stoppade ner det i ett bad med karamellfärg. Satte till citronsyra eftersom det inte finns någon syra i färgen. Värmde till 80-90 grader och lät stå i en hlavtimme. Härvan överst kommer från utsidan av nystanet och den under från det inre. Tvättade ur rätt mycket färg och till slut blev det gammelrosa.

Sticka utan stickor

Det finns flera sätt att sticka utan stickor men här är det helt redskapslöst - du använder bara dina egna fingrar. Fingerstickning alltså. Lägg upp genom att snurra garnet runt ett finger i taget. Börja med pekfingret. När det ligger en slinga om varje finger och tråden befinner sig vid lillfingret lägger du garnet över fingrarna, tar upp lillfingerögglan och hämtar upp garnet genom den och lägger den nya öglan över fingret. Så kör du på, finger för finger, fram och tillbaka. Bara fyra maskor. Precis som att påta men större. Längden, som växer fram på baksidan av handen, blir inget rör. Däremot böjer längderna ihop sig i kanterna och kan sättas ihop till ett halsband för frusna eller en halsvärmare.
Jag har använt Järbos naturgarn nr 1, 70% ull och 30% soya. Det är oregelbundet och mycket mjukt. I mitt tycke är det inte så vettigt att sticka något avancerat med. Men fingerstickning går jättebra.

Sticka med lust

"Jag är redigt trött på alla "fintanter" som går omkring och sprider ut att allt är så svårt hela tiden. Alla kan lära sig tvåändssticka precis lika mycket som alla kan lära sig att sjunga eller steka pannkakor. Sen är det inte säkert att alla fastnar för tekniken men det är ju en helt annan femma."

Citatet är från Dödergöks läsvärda blogg och handlar om tvåändsstickning. Och nog är det sant att man kan få stickning att framstå som så svårt att det inte är lönt att försöka. I alla fall tycks det bidra till att många som stickar, ängsligt håller beskrivningen i ett kramaktigt grepp och inte vågar göra något eget. Det är jättesynd!

Om man ska göra något som passar den egna kroppen så måste man sticka provlappar och mäta sig själv och förstås lappen. Och det gäller även om man har en beskrivning. Bystmåttet är kanske det allra viktigaste för en tröja. handflatans mått ovanför tummen för en vante osv. Tråkigt att sticka provlappar och slöseri med garn? Nej och nej! Det är under stickningen av provlappen som det surrar i hjärnan och nya idéer föds. För det mesta repar jag upp och börjar om flera gånger för att något spännande dykt upp i stickhjärnan. Sedan tar jag fram papper och penna och ritar upp en modell jag vill ha och mäter på korsan och tvärsan. Jag tycker också att det går utmärkt att sticka efter symönster, som man vet passar.

Jag gör massor av fel, men en del bryr jag mig inte om. Andra är så påtagliga att jag måste repa upp. Jag börjar bli ganska bra på att sticka så det passar - och behålla skaparglädjen. Tackochlov har stickningen avdramatiserats och allt behöver inte vara perfekt. Hur ofta är köpstickat så bra? Sällan. Tråkiga syntetiska garner, oformligt och svårt att tvätta. Tro mig, du gör det bättre själv. Och har roligt under tiden. Döm i alla fall inte ut det som svårt förrän du provat - och provat igen!

Färdigt!

Gräddat, eller avbakat som Martin säger, och bara ljuvligt gott! Visserligen jäste det inte så mycket som jag trodde. Bör nog göra lite tjockare baguetter från början - men så gott! Rejäl skorpa, fin sälta och seg struktur. Smaken är så genuin att man känner en ordentlig fläkt av gamla brödtraditioner. I morgon blir det rejäl lördagsfrukost med te och surdegsmackor i stället för den gamla gröten. Myspys.

Surdegsbröd på G

Just nu ligger mitt livs första riktiga surdegsbak på jäsning. Det är baguetterna från Martin Johanssons bok Surdegsbröd. Jag började för sex dagar sedan med att ställa en surdegsgrund. I går kväll var det full fart på den och då satte jag jag själva surdegen som bubblade friskt i morse. Då började själva tillredningen av degen. Sedan har den jäst (utan en gnutta jäst) i oljepenslad plastlåda med lock. Blivit ihopvikt några gånger. Rullad till sex runda bullar på Martins vis (finns illustrerat i boken) och sedan utrullade till baguetter, som nu jäser ihophållna av handdukar under bakplåtspapper. Där är jag nu... Inget hafsjobb.
Återkommer när bröden är klara.
Du läser väl Martin Johanssons fantastiska blogg?

Sista bruschettan

I dag äter vi årets sista bruschetta med vår egen tomat, Ananas Noir. Uppskuren är den strålande vacker: rosa, grön, röd, gul... Det är en bifftomat som rekommenderas. Plantan kan bära otroligt stora bjässar. En av dem vägde nästan ett kilo!

Med färg från aronia

Så blev det. Till vänster mullbärssilke, i mitten finull, till höger BFL (Blue Faced Leicester). Inte den sprakande kulör som jag väntat mig men lite intressant. Efter att jag silat av bären tillsatte jag lite vinäger, likaså i sista sköljvattnet.

Fallen naked virgins

Alla tidlösorna har ramlar omkull, både de rosa och de vita, och kommer inte att resa sig igen. Ett par frostknuffar och de ligger där, framstupa. Gräset är grönt men himlen är grå och hösten är inte på sitt bästa humör. Drar mig för att dra på bubbelplasten i växthuset.

Ullgarn i soppan

När jag i alla fall gör aronialikör så tänkte jag prova att färg garn med aroniabär. Har kokat dem i ca en halv timme, silat av, lagt i garnet. Och just nu svalnar hela soppan. Återkommer med det färdigfärgade garnet så får vi se hur det blir. Aronian har så stark färg men om det biter på ull vet jag inte. Än...

Likör & bärfis

Frosten har gjort aroniabären sin kur och nu har jag plockat dem för att göra likör. Mitt recept består av ca två liter bär och en 75:a renat (måste vara okryddat brännvin). Det är allt till att börja med. Jo, man kan strimla i lite tunna skalskivor från lime eller citron efter någon vecka för att få mer syra.

Efter cirka 1,5 månader silas saften av och man tillsätter en sockerlag på en liter vatten och 5 dl socker - mindre om man inte vill ha så söt likör. En del lägger i en bit vaniljstång i sockerlagen men det har jag inte provat. Koka upp lagen, låt svalna och blanda med bärsaften. Häll upp på flaskor och låt stå minst en månad. Blir bara bättre och bättre.

Aronialikören blir underbart vacker med gnistrande svartröd färg. Och nog tror jag att det är kvar en hel del av antioxidanterna som bären kryllar av.


En kamrat följde med bären in, en skinnbagge. Eller bärfis, den luktade så i alla fall. Fantastisk ryggtavla, som jag plötslig kände en oemotståndlig lust att brodera på en stickning.

Bröllopsdag

Meny:
Honungsstänkt grillad getost på salladsbädd.
Fiskarhustruns musselsoppa (min beställning).
Vit chokladmousse (köpt på Edsbacka Bistro).
Och så champagne förstås.
Maken fixade middagen och förrätten, bilden här intill, var helt enkelt fantastiskt god. Ja, det andra också.

Honungsstänkt getost
Ta ut en rund brödskiva med mått eller skär för hand. Stek i smör.
Skär getosten i ca 2 cm tjocka skivor, stänk över honung och grilla i ugn tills den fått färg. Gör en sallad och klicka över fransk senapsdressing. Lägg på brödet och därefter osten.
Klart!
Super, super.

Från Falklandsöarna

Falklandsull med namnet "Solnedgång" - passande som alltid - kom i månadsklubbens paket från Spinspiration. Eftersom jag vill behålla färgerna så tydliga som möjligt har jag inte tvinnat garnet. Gillar förresten att sticka med otvinnat garn när det är mjukt och skönt och håller ihop. Det gör det här. Falklandsfarmarna tar nu in mer merino i sina fårblodslinjer så ullen kommer nog att bli ännu mjukare. Men jag tycker att den är bra som den är. Sedan är det skönt att veta att man på grund av sitt klimat inte behöver doppa fårstackarna i diverse kemikaliejox.

Rutor, rutor, rutor...

Just nu är jag inne i en rutig period. Det är schysst att testa färger och olika former men inte så kul att göra många likadana. Mitt problem...

Lyckad garnjakt

Nu har jag varit på garnjakt och kunde inte låta bli Kaffe Fassetts nya lammullsgarn Colourscape Chunky, här i färgen Candy Pink, från Rowan. Så otroligt mjukt att det lätt kan bäras på bara kroppen. Rekommenderade stickor är 7 mm men jag använder nr 8 för att minska tyngden. Som ofta när jag inte riktigt vet vad jag vill göra blir det dominorutor med 17 maskors uppläggning. De blir då 13 cm från spets till spets med min stickfasthet.

Det jag beundrar allra mest hos Kaffe är hans färgsäkerhet. Det här garnet finns i 8 olika nyanser, alla så vackra att det är svårt att välja. Jag har inte provat, men jag är övertygad om att de utan tvekan går att blanda med varandra. De rutor som du ser här under blockning är från samma nystan.
Vill du köpa det här garnet så bör du kolla runt på nätet. Priset per härva (100 g) varierar från 150 kr till en bit över 200 kr. Vill du ha några hekto så blir det stor skillnad.

Titta vidare

Här finns bilder från Sätergläntans miljö.

Jag är en seg typ...

Äntligen avslutar jag inlägget av bilder från spinnkursen på Sätergläntan. Det har varit tusen saker i vägen så det här dröjde. Lägger snart - lovar snart! - in bilder från Sätergläntans omgivningar och några glimtar från andra kurser.

Walker & Daughter - fortsättning!

Vi är nog rätt många som läst supersuccén "The Friday Night Knitting Club" eller "Livets aviga och räta" som den heter på svenska. Litterärt sett kan man ha synpunkter men känslomässigt är det ganska rätt. Det handlar nu inte så där himla mycket om stickning, mer relationer kvinnor emellan, och miljön - garnbutiken - är lockande. Georgia, den starka kvinnan, och dottern Dakota, lika stark och med bakdille, är spännande personer. Kate Jacobs, som skrivit boken, står bakom en hemsida där man faktiskt kan bli medlem i fredagsklubben. Nu kommer fortsättningen! Heter "Knit two" och finns på engelska i pocket på Bokus. Den startar fem år efter där den första boken slutade. Jag har begravt de tidigare näsdukarna och vill inte säga mer om det...

Kolla in!

Nu har jag börjat lägga in bilder och text från ullspinningskursen på Sätergläntan. Titta här! Det är långt ifrån klart men bilderna trillar in efterhand som jag hinner.

5 dagars intensivkurs

Har nyligern kommit hem från 5 dagars kurs i ullspinning på Sätergläntan i Insjön utanför Leksand. Kursgården ägs till största delen av hemslöjdsrörelsen och här pågår korta och långa kurser i en mängd hantverk. Spinnkursen leds av Lena Köster, en sann ullmänniska bosatt i Tivedens skogar och annars i farten med konstnärlig utsmyckning. Jag kommer att lägga upp bilder från "min" kurs, från miljön på Sätergläntan och från andra kurser. Ha bara lite tålamod - trädgården har ropat ända sedan jag kom hem...

Starta mormorsruta

Om du vill ha kontroll på hålet i mitten när du virkar mormorsrutor så startar du med en löpande ögla i stället för den lilla långmaskkedjan. När rutan är klar drar du åt öglan och fäster garnet. Då blir alla mitthål så stora eller små som du vill ha dem.

Mormors rutor

Högen med mormorsrutor växer. Uppåt 50 st nu. De är ju snabbt gjorda och ger avkoppling framför TV:n (kan sällan se TV utan att göra något annat) och mellan större stickningar. Detta är en vanlig modell, som startar med en ring av 5 långmaskor och 3 stolpar i fyra grupper med tre långmaskor emellan. För varje varv ökas med 4 stolpar med 3 långmaskor emellan i hörnen. Meningen med den här typen av rutor var väl i alla fall förr att ta vara på garnrester. Men jag har köpt lite starka färger för att få den studs jag vill ha. Rutorna virkas i ull men det sista varvet är svart lin. När rutorna sys ihop blir det svarta sammanhållande. Om det är smart återstår att se efter den första tvätten. Men jag tror inte att det är någon fara.

Nygjorda lyxgarner

Silke är ett fantastiskt material. Överst en nyspunnen härva av mulbärssilke, alltså det silke som kommer från kokongen hos silkeslarven som lever på mullbär. För den som är intresserad finns det en snutt om olika sorters silke på Wikipedia. Det går bra att spinna silke mycket tunt, det är starkt. Det är också ljuvligt att blanda merinoull med silke - den blå härvan. Silke är härligt mot huden, värmer i kyla och kyl i värme. Så varför inte göra ett eget lyxgarn till rimligt pris?

Frilandshaven

Ni som sett det utmärkta TV-programmet "Mat och grönt på friland" och inte hittar ett enda av Anne Hjernøes fantastiska recept på svensk TV:s hemsida kan gå in här och gotta sig. Visst, det är på danska men kom igen, det är inte omöjligt. Från samma hemsida kan du också se alla program sedan 2007. Gör det en regnig dag.

Fest i trädgården

I dag har tusen stopptecken slagit ut. Prydnadsaplarna tar andan ur mig. Visst hade hon rätt, Tasha Tudor i Vermont, som plantera massor av prydnadsäpplen. Först den enorma blomningen, sedan små söta (men ilsket sura) äpplen i orange, mörkrött och gult. Härligt!

Sköna 'Rai' - en med fras

Papegojtulpanerna är nästan alltid strålande vackra. Tyvärr överlever de flesta inte länge i trädgården. Men om man slutar att betrakta dem som evighetsväxter blir man inte lika irriterad när de bara försvinner. Det gäller helt enkelt att plantera nya varje höst. Snart ska jag ge mig på projektet tulpanstickning...

Snart doftbomber

Rosenkvittenbusken tokblommar. Jag har aldrig sett så stora blommor som i år. Paradisäppelträden kommer också att bli en mäktig syn. Miljoner sprickfärdiga knoppar. Kvittenfrukterna är fantastiska doftbomber inomhus. Luktar söt citron i månader.

Snart blommar tomaterna

Bibbi undrade hur det gått med tomaterna. Jodå, de frodas. De första blomknopparna har kommit. Enda problemet just nu är att de är - som vanligt - för många och tar stor plats i växthuset. Det går knappast att sätta ut dem förrän om en månad. Men det blev i alla fall ingen frost i natt och persikan blommar vidare. På väderfronten ser det relativt lugnt ut framöver. Jag kollar ofta den norska vädersajten, som ger bra information. Man kan knappa in sin egen ort var man än bor.

Spöke i trädgården

Nu är det spöknatt i trädgården. Denna natt och den förra har vi klätt in persikoträdet, som just börjat blomma, i fiberduk för att mota de onda frostandarna. Hittills har vi lyckats. Få se i morgon. Har blommorna dött blir jag topp tunnor rasande. Persikan är sorten 'Frost', som tål mycket kyla men absolut iiinte när blommorna slagit ut.

Malta-shopping

Glömmer aldrig när jag köpte en väldigt söt kanna för olivolja i Raleigh, North Carolina. När jag kom hem och snart åkte till Ikea stod där ett berg av exakt samma olivkanna! Häpp! Då blev jag skeptiskt till att släpa en massa saker på flyg. Undantaget blev dock trädormbunken Dicksonia antarctica för 15 år sedan. Vägde 25 kilo och jag försökte se ut som om den vägde fem när den satt i knät på mig på flyget hem från London. Då fanns det inga trädormbunkar här, nu finns de.


Men det blev lite småsaker - som säkert finns här också så globalt och likriktat som det blivit.


Liten virkad väska med pärlor och ros.

Tygblommor.

Band och spets. Kunde inte låta bli...

Pärlbroderi för halsringning.


Plastknappar...

Påtdocka, har en liten samling.

Malta en vecka i april

Utsikt från Valletta. Hela rasket är ett världsarv.


Trappor upp och trappor ner. Överallt. Knäna blir starka och flåset bättre.


Dessa underbara burspråk är typiska för Malta.


Och vad gör man där?

Jo, kollar folklivet utanför.

Så ljuvligt vackert det varit en gång.

Varje dag klockan 12 skjuts salut med kanon.

Härliga färger på snickerierna.

Privata trädgårdar finns nästan bara på taken.

Man gillar att fira, religiöst eller krigiskt. Kolla byxorna!

Hundbajs ska plockas upp. Jag såg också en häst som fick bajsa rakt ner i en plastpåse som husse höll upp. Rena gator som spolas om nätterna.

Kapten Morgan hade mycket att stå i. Ideliga sightseeing-turer.

Det gamla polishuset i Valletta har blivit en mysig krog.

På söndagarna är det marknad i Valetta.

Där kan man köpa "lätt" begagnade symaskiner. Bland myyycket annat.

Madonnan och barnet vakar över varje port.

Det finns ingen järnväg på Malta men bussarna går överallt. Många är väldigt gamla.

Och så kan man åka lättklädd el-taxi i stan.

Botaniska trädgården - tyvärr stängd när jag var där.

Lackviol, precis som i England.

Inga lösdrivande hundar, men massor av katter - ofta lite pratsjuka.